Livet fortsätter...

Livet fortsätter, men känner mig otroligt oinspererad just nu. Det kanske är det dystra vädret som gör det. Jag vet inte.
Känns som om inget är roligt, inget känns inspererande just nu.
Varför känns det så ibland?
Vill att något ska hända i mitt liv, jag vill att mitt liv ska börja. Det känns som om det enda jag gör är att jobba, men pengarna försvinner lika fort till räkningar, sover, äter och glor på tv. Inget spänande händer, inget oförutsett händer.
Ja ja sånt är väl livet helt enklet.
en
Min viktnedgång går inge vidare, har varit riktigt duktig ett tag på att inte äta godis iallafall. Men inget händer på vågen. Det kanske tar lite tid? För kroppen att förstå vad som händer och vad.
Vi pratar om en resa till Nashville, men som allt annat kommer det väl att rinna ut i sanden.

Just nu är jag irriterad för jag hittar inte mina photopearls:( det kan hända att dem är hemma i katrineholm, men jag vill ha dem här!

Lovade en bild på min Ab cirkle pro

Väldigt bra träning, rekomenderas starkt...
Men en varningens ord, det är jobbigt!

Fortsätter att kämpa

Att bryta en vana är inte lätt. Jag kan äta godis varje dag, men nu försöker jag sluta. Det går väl sådär ett steg framåt och två tillbaka ungefär. Men nu har det gått en vecka med absolut inget godis alls! Jag försöker oxå röra på mig mera. Idag har det blivit en timmes promenad i den underbara solen:) och tre minuter på min nyinköpta ab circle PRO, vilket är väldigt jobbigt! Får lägga upp en bild på den senare. Enligt reklamen om man tränar tre minuter om dagen i 14 dagar så ska man se resultat. Jag körde tre minuter och var helt slut. Man tränar från knäna upp till armhålorna, precis det området som jag behöver. Har inte gått upp på vågen än för att se om mina nya vanor har gett resultat. Dels för att jag hatar att gå upp på vågen, men oxå att jag vill bryta mina vanor ordentligt och få in nya vanor i mitt liv ordentligt. Till någonting helt annat, så nu i helgen ska vi (jag och min sambo) åka till stenugnsbaden och bo på hotel lördag till söndag och få massage och jag ska få en ansiktsbehandling. Det ska bli så underbart. Massage åh så gött det ska bli, min rygg behöver en omgång om man säger så. Men det ska bli så mysigt att umgås med min sambo. Bara han o jag! bara ligga i spat och ta det lugnt, romantisk middag på kvällen:)

Dag nummer 1

Dag nummer ett på mitt nya liv!

Idag har jag försökt sköta mig och äta vanlig mat, har försökt men har ingen riktig matlust. Frukost blev det två mackor, sen har jag ätit frukt en banan och ett päron. Till lunch blev det färsk pasta med ost och bacon sås, men orkade inte mycket.

På jobbet finns det massor av godis nu efter påsk, men jag har inte ätit en enda bit. Men det är inte riktigt det som är problemet, det är nu såhär när jag är hemma. Är så otroligt sugen på något sött så jag tror att jag dör snart. Glassen som ligger i frysen ropar på mig... Den vill gärna bli uppäten och jag vill gärna äta den. Men jag ska inte!

Ingen ide att väga sig nu såhär en dag efter start, kommer inte vara någon skillnad.

Jag har bara bestämt mig, jag ska klara dethär!!

En annan sak som jag har bestämt mig för är att dra ner på snuset. Ja jag vet det är farligt, man kan få cancer, det är äckligt och det är inte vanligt att tjejer snusar. Jag har mörkat det i många år. Framför allt för mamma, men hon fick reda på det i sommras. Jag tror att hon visste om det, för hon sa ingenting. Jag hatar att göra min mamma besviken, det är det värsta som finns. Jag har snusat sen jag var 18 år, nu är jag 26 det är 8 hela år, det är ju helt sjukt!

Men sen har jag fått reda på att snus inehåller socker och om jag ska lyckas med min viktnedgång så gäller det att dra ner och så småningom sluta!

Jag är en sån person som inte kan göra allt på en gång, ett steg i taget. Just nu så kan jag enkelt snusa en dosa om dagen! Min sambo snusar oxå, men han snusar kanske en dosa i veckan på sin höjd. En stock kostar 225 kr med 10 doser då. Det räcker alltså i tio dagar för mig. så 225 x 3 = 675 kr för en månad. Det blir 8100kr på ett år! Nu ska jag skärpa mig. Det är för mycket pengar, det är inte värt det.

Funderar på att medvetet glömma snus när jag går till jobbet. Det har hänt, och jag blev inte glad.

Bilden jag har av mig själv är inte den bästa. Oftast så känner jag mig som en fet kossa. Som försöker passa in i ett samhälle med perfekta människor. Men jag är medveten om att alla människor som jag träffar eller ser inte är perfekta och att alla har sina egna saker som dem är missnöjda med. Men i mina ögon så ser alla som inte ser ut som mig, dem ser perfekta ut! Drömmen är att vara vacker på min bröllopsdag, men oxå kunna känna mig trygg i min vardag och inte känna att jag alltid måste ha den största storleken på kläder, och känna att kläder verkligen passar.

Kämpa vidare helt enkelt!

Ett nytt kapitel har börjat

Nu har jag bestämt mig!

Bara ord inga visor, som jag hoppas betyder att man inte ska hunsa med beslut man har fattat.

Efterssom det inte är många (eller någon) som läser denna blogg så skiter jag i att skriva saker som jag egentligen skäms för.

Nu har jag bestämt mig för att gå ner i vikt. Jag är trött på att ha dessa extra kilona som jag bär runt på. 30 kilo ska bort, mitt mål har alltid varit 75 kilo, så nu kan ni räkna ut att jag väger cirkus 105 kilo. Saken är bara hur, det finns så många sätt därute. Som alla påstår sig vara det enda rätta. Jag funderar på extravaganza, men det är så dyrt, men det kan det ju vara värt. Om man satsar allt man har så kan man ju bara vinna.

Motivationen får jag genom att titta tillbaka på livet. En kommentar som min kära faster spottade ut sig en gång har etsat sig fast i mitt minne, och inte på något positivt sätt! Jag var väl 10-12 år och vi var hos henne och skulle äta fruktsallad. Det var bara hon och jag i köket och jag tog mig en skål med fruktsallad och bara en lite klick grädde, - ska du inte ha mer? frågade min faster och jag sa nej. - Nä det behöver ju inte du sa hon då. Den kommentaren sårade mig så fruktansvärt mycket, jag kommer aldrig glömma den. och varje gång jag tänker på den så sårar den mig lika mycket.

Sen finns det flera tillfällen och blickar att tänka på. Som har sårat mig lika mycket genom årens lopp.

Men nu ska det bli ändring! Jag har bestämt mig! Jag vill inte se ut såhär längre... Eftersom jag inte är nöjd med mitt utseende så hittar jag ingen bild att lägga upp, får se till att ta en och lägga upp, så det blir en före och efter bild.

Så hur ska jag göra?

En sak är säker inget mer godis och cola, chips och glass. Sen ska jag röra på mig mer. Nu när vi har varit hundvakt i snart två veckor så har både jag och min sambo gått promenader och det är ju riktigt skönt.

Jag och min sambo pratar lite smått om när, hur och var vi ska gifta oss. Det kommer inte ske imorgon eller ens nästa år, men vi har planer på det. När vi väl förlovar oss så är inte jag den typen som måste gifta mig om inom ett år. Det gör mig inget om det går två år, men om man förlovar sig ska man definitivt gifta sig iallafall. Jag har redan börjat kolla in lite bröllopstidningar för att se hur jag eller vi vill utforma vårt bröllop.

Jag är en sådan som har drömt om mitt bröllop hela mitt liv klänningen, kyrkan att möta min blivande mans blick när han ser hur jag ser ut. Som en prinsessa, festen att få fira med alla man älskar. Jag har nog drömt om allt kläderna,färgerna, dofterna. Alla intryck man kommer att få, hur det kommer att kännas. Denna klänning är en av mina favoriter som jag har hittat på www.brudbutiken.se jag tycker att den är så fin, skulle dock vilja ha lite mera färg, som följer färgtemat såklart. Denna klänning kostar 3690 kr. Sen tilkommer ju massa andra saker som har med min klädsel att göra, som tiara. Jag älskar hjärtan och mitt bröllop kommer att översvämas av hjärtan. Vet inte riktigt om det blir något liknande denna, men något i den stilen.

Kontentan av det hela är, jag ska se ut som en prinsessa på mitt bröllop. Jag ska för första gången i mitt liv känna mig vecker och inte ha något emot att människor vill ta bilder av mig. Fotografering hatar jag! Jag vill aldrig vara med på kort och när någon har tagit en bild på mig vill jag oftast radera den.

Vi får se hur det går, men nu ska jag inte äta godis, vilket jag kan göra varje dag annars. Men nu är det slut med det!!!

Mitt liv i ett nötskal

Nu tänker jag ordbajsa massa negativiteter, medans tårnarna rinner nerför kinderna:( Känner att det behövs.

Ibland känns det som - jaha ska det vara såhär? Är det här livet, blir det inte något mer? När jag åkte hem idag så fick jag tanken att om jag håller andan så kanske jag somnar in och vaknar om några år. Är mitt liv bättre då? Eller åtminstone annorlunda än vad det är nu?

Kommer hem till en tom och mörk lägenhet, värmer en matlåda, för mat har jag inte ätit någon idag, knäpper på mitt sällskap för kvällern tv:n och tar en kexchoklad som efterrätt. Det är mitt stora nöje med livet tv;n och choklad. Ska livet vara såhär? Blir det mer?
Min Sambo är inte hemma, andra natten jag sover ensam, visst jag sover bra. För jag slipper hans snarkande, men tomheten jag känner är helt obeskrivlig. Tårarna rinner, kanske för att jag är ensam, kanske för att jag är trött. Men det känns som om jag inte orkar mer... Vill bort... Eller att det ska hända något roligt iallafall. Varför ska min Sambo alltid hitta på något roligt när jag jobbar, han blir alltid bjuden på fest eller hittar på något. Och vad gör vi när vi har en helg tillsammans, jo vi ska städa eller ta hand om tvätter eller bara stanna hemma och glo på den där förbanade dumburken. Av dem tre månader som jag har jobbat som jag gör nu, var tredje helg har min Sambo, vad jag minns, varit hemma och gjort ingenting en gång.
Är det något fel på mig?
Jag blir sur för ingenting, om det är brist på något blir jag sur, om det blir för mycket av något blir jag sur. Jagb är verkligen en lagom människa. Typiskt svenskt tyvärr, allt ska vara lagom. Men just nu längtar jag efter något utöver det vanliga.

Att jag inte kan sova är ännu ett problem, min sambo snarkar och jag kan inte sova, om jag inte tar tabletter förstås. Men det känns som om han inte förstår mig, vilket stort problem det verkligen är för mig. det kan vara därför jag blir sur för ingenting. Jag ligger och lyssnar på hans snarkande och får för det mesta panik för att jag inte kan sova, blir rent förbanad på mig själv för att jag inte kan koppla bort det och bara somna in. Men det går inte! Jag petar på honom, han vänder på sig och fortsätter snarka, med andningsuppehåll, som gör att jag får ännu mer panik, för att jag blir orolig för honom. Vad ska man göra? Han ska till läkarn på öra, näsa, hals snart... Men det kommer väl sluta med att dem drogar ner mig så att jag kan sova... Kul... Not...
Det går inte att prata med honom om hans snarkande, jag förstår att det inte är med flit som han håller mig vaken, men det är ju fortfarande hans fel att jag inte kan sova. Han känner sig dum, för att han inte kan göra något åt detta. Jag har inte sovit en hel natt på snart fyra månader, det är inte konstigt att jag är trött egentligen. Jag älskar verkligen min sambo, och vill tillbringa resten av mitt liv med honom. Men resten av mitt liv utan sömn??? Nej tack...

Sen har jag funderat på varför smakar tårar salt? är det för att man inte ska gråta? Att det helt enkelt ska smaka illa. och varför gråter man. Man eller jag iallafall blir så översvämad av känslor så jag inte vet vart jag ska ta vägen... Jag har (oftast) inga tankar på att göra mig själv illa, så det behöver ni inte oro er för. Men ibland orkar jag inte.
Paniken att inte kunna sova, paniken att inte vara den glada glädjespridaren som jag alltid har varit, paniken över att inte känna mig älskad, paniken över att jag inte är perfekt!
Jag är medveten om att jag inte är perfekt att ingen kan vara perfekt på alla plan. Men det vill man väl.

Längtan efter barn kommer och går. Å ena sidan vill jag ha många barn, som jag kan ta hand om och älska, ge den kärlek som finns i mitt hjärta. Men sen finns det en oro, tänk om jag inte klarar av att vara mamma, tänk om barnet blir för lik mig, ful och fet... Tänk om barnet börjar må lika dåligt som jag...

Vad ska man göra?

Nu mår jag bättre, när jag har fått ordbajsa bort mina tankar:)
Att skriva är som terapi, nu ska jag lägga mig ner och sova...

Livet går vidare

Livet som student är inte alltid lätt, man ska ligga på topp även fast man ska läsa 1000 sidor +, och göra redovisningar som ska vara 110% toppen! Ekonomin ska man ju inte prata om. Dem på csn har väl räknat ut att man ska klara sig på dem pengarna man får, men när man ska köpa studentlitteratur till varje kurs. Denna kurs har jag köpt studentlitteratur för 3500kr :( Men vad ska man göra...

Jag trivs bra i Trollhättan, en ny stad med nya möjligheter. Det känns skönt att jag har några vänner här som inte har något med min skola att göra. Så man kan ventilera lite, vad det är som händer. Det har varit lite strul med min basgrupp i skolan, lite gräl. Jag försöker att släppa det nu. Det tar så mycket energi som jag verkligen måste ha till att studera. Det är jobbigt när det blir såhär, men det är väl inte konstigt. Vi valde ju våra basgrupper när vi bara hade kännt varandra i någon timme, vi kände inte varandra för fem öre. Men jag hoppas att det kommer att ordna sig!

Jag har inget emot någon i min basgrupp, jag försöker vara den glada och trevliga sara som vanligt! Men ibland vill man bara gråta ändå...

På fredag har vi våran första tenta, Vårdandets fundament och vetenskapsteori 1. Nervositeten växer allt mer och mer, det är ju den allra första tentan så nervositeten är ju inte bara att man inte vet vad som kommer på tentan, utan oxå att man inte vet hur det kommer att gå till. Den nervositeten kommer ju inte att finnas till nästa tenta.

Så nu har vi egen studietid mån-tors sen är det tenta på fredag. Så dem här dagarna så kommer det bli råplugg för hela slanten, jag ska sova med böckerna...

Sen börjar nästa kurs Anatomi och fysologi, jag tror att den kommer att bli roligare, när vi läser om kroppen och hur kroppen fungerar. Vetenskapsteori är ju så flumigt, den sa det och den sa det men det är inte säkert att något av det stämmer...

Kroppen fungerar på ett sätt, såhär är det punkt slut!

Det kommer att bli väldigt intressant, det är ju kroppen som vi ska jobba med:)

Nu ska jag plugga!

Plugga mera:)

Snart blir det plugg för hela slanten!

Jag har inte alltid haft så lätt för att bara sitta ner och plugga,

men nu måste jag vänja mig.

Det kommer att bli tre stenhårda år som mest kommer att gå ut på att plugga!

Tankar kommer i mitt huvud, om att man kankse inte klarar av studierna,

tänk om man skulle kugga på varje tenta:(

Men bara man tar den tid som verkligen behövs för att plugga,

och lite till så kommer det nog ordna sig.

För bara mnågra dagar sen såg mitt liv väldigt mycket annorlunda ut,

jag skulle flytta 30 mil bort, men hade ingenstans

att bo och ingen lägenhet på gång.

Jag var inte särskilt orolig.

Jag kan inte förklara varför, innerst inne så visste jag att Gud skulle se över

situationen och klara upp den!

Så nu har jag en lägenhet till den första februari och har några kompisar att

bo hos i två veckor.

Allt har ordnat sig, jag behöver inte ens betala tre månader

mer i hyra, för min kyrka tycker inte jag ska behöva det.

Jag är så tacksam för alla underbara människor som jag har i mitt liv.

Och sist men inte minst så har jag fixat kattvakt till

min lilla Benny i två veckor oxå...

Jag är glad, nervös och lite ledsen att jag ska flytta.

Men jag är övertygad att Gud är med mig och stärker mig i allt jag tar mig för.

Jag har inga som helst tvivel på det!